Jeppa Olsson "Mög Jeppa" byggde Villa Naturen i Österslöv
på 1940-talet

 

Min berättelse i sin helhet:
Jag heter Yvonne Palm Lundström och min  berättelse handlar om om Jeppa Olsson som byggde ett märkligt hus i min barndoms by i nordöstra Skåne.

 

När jag var barn kom det varje sommar en man med tåget till Österslövs by. Han hette Jeppa Olsson. Efter att han grundlagt ett litet hus nere vid Råbelövssjön 1938 såg man honom ofta vandra i byn med en cykelkärra. Jeppa var liten men stark, klädd i mörka kläder och en keps. Var det söndag bytte han ut kepsen mot en hatt. Han frågade alla han mötte om han kunde få lite virke till sitt hus. Kärran blev full av allehanda prylar. Många frågade sig hur han skulle kunna bygga ett hus av sådant skräp. Men Jeppa kunde. Varje sommar arbetade han febrilt och man kunde varje dag höra hans hammarslag nere vid sjön. Var en bräda för lång sågade han inte av den utan den fick bli fortsättning på nästa vägg. På så sätt blev huset större och större.

 På 1940-talet var Andra världskriget ett faktum i Europa. Jeppa Olsson som man i byn hade börjat kalla Mög-Jeppa, för att han alltid var så skitig, berättade för de som ville lyssna att han förutom bostad till sig själv också skulle bygga ett skyddsrum som skulle användas om tyskarna invaderade Skåne. Jeppa talade ofta med hänvisning till bibliska citat och gav ett intryck av att han kunde hela gamla testamentet utantill. Han kände sig utvald av Gud och berättade om självupplevda uppenbarelser av Frälsaren klädd i en röd mantel. Han beundrade speciellt Noa som byggde sin ark före syndafloden. Genom sitt intresse för Noa hämtade Jeppa vissa detaljer till sitt hus från arken.

 Allt eftersom åren gick blev Österslövsborna mer och mer intresserade av Jeppas bygge och många tog sig en söndagspromenad ner till sjön. Ryktet i byn berättade nämligen att Jeppa byggt ett märkligt hus. En Kristianstadsbo bidrog också till finurligheterna genom att i sin tur berätta om när Jeppa som åkeriägare var ute och skjutsade några damer i sin Ford tog bensinen slut. Han hade då frågat damerna om någon av dem hade saft på en flaska.  En av dem överlämnade en sådan flaska till Jeppa. Han hällde innehållet i bensintanken och bilen gick...

 Ryktet om Mög-Jeppas unika hus spred sig vida omkring och 1949 fick Jeppa fler och fler besökare. Han satte upp skyltar och pilar som berättade om hur hans besökare skulle gå på sin rundvandring i hans ”Villa Naturen”. Han var troligtvis också en affärsman för nu började han även ta 25 öre i entréavgift.

 Det var ett annorlunda bygge som mötte besökarna. Bland vajande alar och björkar fanns flera hus. Alla var målade svarta med tjära och vita med en färg som troligtvis var kalk. Det största huset var nog på det högsta stället ca 15 m och bars upp av växande kraftiga björkar och alar.  Vid ingången till huset fanns en trappa som slingrade sig genom huset runt, runt förbi flera små rum i olika våningar för att till sist komma ner och tillbaka till utgångsläget. Alla rummen, ca 20 st. hade olika namn. ”Tornrummet” låg högst upp och där hade man en fantastisk utsikt över Råbelövssjön mot Balsberget. Andra rum hette ”Blå salongen, Gröna gemaket och Kärleksnästet”. I Kärleksnästet var väggarna dekorerade med affischer från den tidens filmer och kärleksscener. Allt var byggt enligt Jeppa i konstens fantasi.

 För att få upp bland annat byggnadsmaterial och möbler till de olika rummen hade Jeppa installerat hissar som han vevade upp. Någon el fanns inte i huset. Vissa väggar mellan rummen hade Jeppa inte spikat upp förrän möblerna var på plats. Av den anledningen kunde han inte flytta möbler från rum till rum då dörrarna var för låga och smala. Kanske berodde det på att Jeppa hade skurit till en ny tumstock varje vecka och den hade på så sätt fått lite olika längd.

 Från det högsta huset gick en gungande hängbro över till ett lite lägre tvillinghus med 3 våningar. Detta hus var Jeppas sommarbostad. Här hade han sin säng, sin bibel, sin vedspis, sitt fotogenkök och andra ting för sina praktiska behov. Vatten till hushållet pumpades upp genom en propeller på husets tak och värmdes upp i en takbehållare av plåt monterad runt skorstenen till vedspisen. Dasset fanns på tredje våningen men det var också användbart på de nedre våningarna. Det var viktigt att alla luckorna var öppna om man använde det översta dasset så att det var fritt fall ända ner till marken

 I en grävd kanal några meter från sjökanten låg ett båthus på stolpar där Jeppa i vattnet förvarade en ålasump med flera insjöålar som skulle bli hans middagsmat. Huset inrymde också ett badrum där badkaret var en utdragssäng klädd med tjärpapp. Det fanns dock Österslövsbor som sett Jeppa långt ute i Råbelövssjöns vatten med kläderna på. De trodde att han råkat ut för en olycka och ville komma till hans hjälp. Jeppa hade då avböjt och förklarat att han badade med kläderna på, för då blev både hans kropp, själ och kläder rena på en gång. Men trots detta tillvägagångssätt hade Jeppa också installerat en snillrik tvättmaskin med en träpropeller i en tunna som snurrade runt med hjälp av bakre delen på en cykel där navet, cykelkedjan och tramporna fungerade som en vev för att dra propellern runt med tvätten. Längst bort från sjön uppe på land fanns under båthuset även en fängelsehåla där fönstren var försedda med järngaller.

Flera dagar i veckan på sommarhalvåret gick jag, min vän Birgitta och många andra barn i byn och hälsade på Jeppa. Pojkarna som bråkade en hel del med honom fann för gott att ibland springa därifrån då han kunde skrämma dem rätt så ordentligt när han blev arg. Bland annat hotade han med att sätta dem i fängelsehålan eller i en tunna med tjära.

1955 lämnade Jeppa Villa Naturen i Österslöv för gott efter 17 års byggande. Han var då 80 år och flyttade in på ett ålderdomshem i Kristianstad.

Jag cyklade från mitt hem i Håstad ner till sjön kvällen innan husen skulle eldas upp 1974 för att få se Villa Naturen en sista gång. Det var 34 år sedan Jeppa började spika på sitt hus. Det var nitton år sedan hammarslagen hade tystnat och det var 14 år sedan Jeppa hade avlidit. Vegetationen hade brett ut sig under åren som gått och till och med växt in i huset. Fönsterrutorna var sönderslagna och dörrarna stod och slog för vinden. Ovanför husen kraxade kråkorna. Det var nästan en kuslig stämning, men jag kände också vemod när jag tänkte på alla glada skratt som ekat mellan väggarna. Solen gick sakta ner över sjön och det började skymma. Det kändes lite tungt att en epok var över.

Nästa dag kom brandkåren från Kristianstad. Det blev en häftig brand då tjäran på väggarna var väldigt lättantändlig. Det berättades att jättehöga eldslågor speglade sig i den blanka Råbelövssjön så till och med branden blev ett konstverk för åskådarna på andra sidan sjön.  Till sist när elden hade falnat återstod bara svart aska och brandskadade träd.

 

På nedanstående länk kan du lyssna på min berättelse från Sveriges Radio P4 riks den 6 januari 2011
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3706

Klicka dig ner på sidan!.

Tillbaka till välkomstsidan

 Sidorna skapade av YPL text & bild   Uppdaterad 2014-01-22 ©