Torsdagen den 22 januari

I dag vaknade jag klockan 9.00. Håkans fru  hade varit uppe redan då Håkan skulle åka till jobbet. Någon skiva rostat bröd med svensk marmelad och nybryggt Gevaliakaffe fick även Hans och mig pigga och glada. Sedan åkte vi iväg för att köpa fisk. Här hade svenska hälsovårdsmyndigheter fått spel. Våran chaufför körde hem med fisken och placerade den i kylskåpet medan vi besökte en park med vackra träd och buskar. Där fanns flera typer av hjortar, exotiska fåglar och roliga apor. Parken var full med skolbarn på utfärd. Alla från samma skola var likadant klädda.

Lunchen åt vi ute vid en strand som heter Elliot beach på en restaurang med namnet Mash. Maten var godtagbar.
 

Trafiken här är enorm och går på vänster sida. Jag förstår knappt inte hur det går att ta sig fram. Men Håkan säger att bilarna ”talar” med varandra. Sanningen är att man ger en liten tut eller två och talar om att här kommer jag, alla  är hänsynsfulla och lämnar plats för varandra. Männen som kör motorcyklar skjutsar ofta hela familjen. Barnen sitter på tanken och frun sitter från sidan på pakethållaren i sin långa sari. I knäet kan hon ha ännu ett barn eller till och med två. Det är lag på hjälm för föraren av motorcyklar och det har han ibland, men den är inte knäppt... Barnen och frun saknar alla någon typ av huvudbonad.

Förstora!  
Gula Auto Riksha finns i 100-tal överallt på gatorna och är Chennais taxi. På och invid vägen vistas pojkar, flickor, män, kvinnor som ofta har ett litet barn på armen för i Indien har man inga barnvagnar, samt kor, hundar och getter. Stadens bussar är välfyllda och vid rusningstid hänger ungdomarna även utanpå bussen. Det fins många fina, dyra bilar varav de flesta har gula registreringsskyltar vilket betyder att bilen är hyrd och körs av en specialutbildad ung indisk chaufför med snabb reaktionsförmåga. Människor av andra nationaliteter bör inte köra bil.
Förstora!  
Sist i eftermiddag var vi i en typ västerländsk galleria som heter City Center. Karin säger att hon åker dit när hon är lite trött på Indien. Det är det enda stället i hela stan som säljer vykort. I varje fall har inte Karin funnit några på något annat ställe under året hon bott i Chennai. I kväll lagade ”maiden (pigan)” mat. Det blev nämligen den inköpta fisken till middag med äppelkaka och vaniljsås till efterrätt.  Tyvärr var det ingen av oss som tyckte att fisken var någon höjdare. Äppelkakan var jättegod.
Förstora!  


Fredagen den 23 januari

I dag har Hans bestämt sig för att åka hem när det precis gått en vecka sedan vi landade på Chennais flygplats. Det blev dock tid för ett besök i en urtypisk Indisk affär, Victoria Technical institute, med indiska särpräglade möbler och gudabilder.

Dagens höjdpunkt var när vi fick åka till Håkans arbetsplats. Hans chef hälsade oss välkomna. Sedan visade Håkan oss runt i ett urtjusigt modernt kontor med låsta dörrar och säkerhetsvakter. Tyvärr är inte kontoret bemannat så mycket som var tänkt från början på grund av världens svåra ekonomiska kris. Alla anställda hoppas naturligtvis att projektet Indien skall leva vidare och bli det stora kontor som det är avsett för.

På kvällen åt vi vår middag på ett lyxhotell på 13:e våningen, The Crown. Pampigt värre. Runt hela restaurangen på husets tak var det två meter brett porlande vatten som såg ut som om det rann ner över ytterväggarna, men det var en synvilla. På menyen var det oxfilé.
 


Lördagen den 24 januari
 


Förstora!
Denna dag blev stenarna och templens dag. Första anhalten för dagens utfärd var  vid Tiger Cave i Mahabalipuram. Historiska stenhuggare har smyckat stenarna till besökarnas glädje. Lutande stenen fick mig att tänka på Kjugekull hemma i Skåne.

Förstora!
Sen bar det i väg till fler uthuggna stenar och Krishna´s butter Ball som ger besökarna ett hisnande intryck. Det är alltså en jättesten som enligt tyngdlagen egentligen skulle rulla ner för slänten vilken sekund som helst.
 

 
Andra sevärdheter på denna plats var alla elefanter och gudasymboler som fanns inhuggna i bergsväggarna. Det var varmt på stenhällarna och ganska skönt att åter sätta sig i Toyotan med sin AC.
 

Förstora!
Med sedvanlig skicklighet rattade vår chaufför bilen vidare till the Shore temple. Detta tempel vid havet finns med på UNESCO:s världsarvlista.
 

Förstora!
Sista anhalt denna lördag var Crocodile bank. Det är en park med 1000-tals krokodiler av alla sorter och storlekar. En krokodil kan liksom flyga efter en fågel, röra sig  lika fort  som en häst och hoppa två meter högt. I parken fanns också en plats där indierna mjölkar giftormar på gift för tillverkning av serum. Tyvärr var byggnaden stängd när vi var i parken. Men det var häftigt nog att se alla krokodilerna.
 
 

Förstora!


Söndagen den 25 januari

Vid lunchtid åkte jag och Håkan till en jättestor djurpark som hette Arignar anna Zoological park . Vi promenerade nog i 5 km i 34 graders värme. Men det var värt besväret. Vi fick höra lejonen ryta, såg bengaliska tigrar, leoparder och jaguarer som latade sig i solen. Häftigast var den vita tigern, sötast miniflodhästen som var ca en meter lång, störst var elefanterna och roligast schimpanserna. I kväll åt vi räkor på en Libanesisk restaurang i närheten som hette Cedars.
 


 
När vi kom hem ringde Håkans chef. Han vill ha en presentation skriven av Håkan i morgon trots att det är en helgdag. Nu jobbar Håkan febrilt. Jag skriver och skriver på min lilla dator. Klockan är nu 10 på kvällen. Hemma i Sverige är klockan ca 5 på eftermiddagen. Jag undrar om det snöar?

Måndagen den 26 januari.

Fick tillbaka lite av min förkylningshosta i natt så Håkan kom med en mugg te, Samahan, som skall vara bra för sömnen och dämpa hosta.

Vad teet innehöll vet jag inte. Men det är säkert en spännande ört från Indien som inte finns i Sverige. I varje fall somnade jag gott och sov utan avbrott till klockan 09.30. Det är helgdag i Indien. Man firar att Indien är en republik. Håkan och hans fru har åkt till ett bröllop. En av Håkans anställda skall gifta sig med av familjen utvald flicka som traditionen är här. På Håkans arbetsplats  har alla på avdelningen samlat ihop till en liten peng i guld.

Jag fördriver tiden med att sitta på balkongen och skriva. Det är varmt, + 30 grader.

Vår chaufför Yuvaraj har också en av familjen utvald flicka som skall bli hans fru när hon blivit lite äldre. Fram till dess bevakas deras möten av någon släkting. Flickan är nu 16 år och dotter till en farbror. Yuvarajs verkar lycklig över föräldrarnas val av hustru till honom. Han anses säkert också vara ett bra parti för flickan. Han tjänar 11 000 rupies i månaden som privatchaufför och det är en hög lön med indiska mått. Han är också snygg, välklädd och ler vackert med fina vita tänder. En maide tjänar 4000 rupies i månaden och det anses också som ett attraktivt arbete. 2000 rupies : 5 = 400 svenska kronor. Allt verkar billigt här med svenska mått mätt utom gudabilder, möbler och alkoholhaltiga drycker. Det senare tillsammans med whisky, gin mm går bara att köpa på privata mycket speciella ställen. Lyxkrogarna har dock regeringens tillstånd att servera alkohol. Men det är mycket, mycket dyrare än maten. Mindre restauranger och pizzerior som inte har något alkoholtillstånd kamouflerar vinet i en bringare så det ser ut som de serverar vatten, men priset är högt för middagsgästen.



Affär

 
Vid alla fina affärer står det vakter vid ingångarna. Ofta får man gå igenom säkerhetsbågar liknande de på flygplatserna. När man valt ut något man vill köpa kommer en man och tar emot varan och bär ner det till kassan. Där kan man under en rundvandring i affären som kanske har fyra, fem plan samla på sig en hel del saker som de indiska männen bär ner. Den som senare tar emot betalningen ber en underställd att paketera varorna som sker väldigt noga. Jag blev nästan lite irriterad på grund av att det tar så lång tid. Här i Indien är det alltså rangordning från den högste till den lägste och inte alls som hemma i Sverige att alla får passa upp sig själva. Att se gammal ut här är också fint. Jag behöver inte ens bära frukt- och matkassen ut till Toyotan. Det gör en man från affären och Yuvaraj bär upp kassen till lägenheten om inte Håkan och Karin är med. Jag känner mig mycket mer betydelsefull här än när

 jag handlar hemma i Sverige.

Nu är klockan ett här på eftermiddagen och hemma i Sverige dricker många nu morgonkaffet. Nu skall jag servera mig själv en cocacola som är bra för magen.
 


Hembygdsparken

Håkan  kom hem ca klockan 15, Därefter åkte vi alla till en hembygdpark där man byggt upp en massa hus som tidigare funnits på landsbygden häromkring. Bebyggelsen visade hur folk bott och levt förr i tiden framförallt det lite finare folket. Vissa hus var bemannade med aktiva hantverkare som drejade, vävde, målade och tillverkade figurer i glas mm. I skuggan under ett träd satt en kvinna och sålde färska kokosnötter. Håkan hade provat på den söta drycken inne i nöten tidigare men jag blev nyfiken. För 15 rupies fick jag en kokosnöt och kunde dricka kokossaften med sugrör. Jag kunde dock inte dricka upp allt trots att jag var törstig.
 

Kvällens middag åt vi på, Peshawari. Inredningen var lyxig så också maten som var en stor röd hummer.

Förstora!

Tisdagen den 27 januari.

I dag har jag spenderat pengar. Min rundresa i stan började med att jag hämtade mina nya läs- och datorglasögon som jag känner mig nöjd med. Därefter bar det i väg till andra affärer där jag har köpt lite presenter. Sex saker var till mig själv nämligen en väska i skinn, en duk, en blusjacka, ett skrin, en väska för skor och ett par sommarskor. Karin handlade två blusar och ett par skor.

Till lunch blev jag serverade en slemmig soppa på Cream Center som vi inte åt upp. Brödet smakade däremot bra. Efterättsglassen var lika god som hemma.

I kväll har vi ätit hemma. Det blev nötköttsbiffar, ugnsbakad klyftpotatis och tomatsallad. Allt smakade mycket bra.



Onsdagen den 28 januari

Håkan är på jobbet och hans fru och jag åt frukost som vanligt tillsammans. Varje morgon levereras en plastkudde med mjölk vid Håkans  entré. Mjölken kokas  upp innan den användes. Bröd och frukt måste förvaras i kylskåp då annars angrips de av mögel väldigt snabbt. Vattnet levereras var 14:e dag i stora plastbehållare.
 

Är man ute på stan och använder pengar bör man ha med sig handsprit som används till händerna lite då och då. Denna handsprit måste alltid användas före en måltid. Vi vithyade människor får kniv och gaffel när vi skall äta men indierna äter med höger hand. Att äta med vänster hand anses mycket fult.

Förstora


Under dagen har vi besökt en massa lyxiga affärer. En grön och blå papegoja sittande på en gren tillverkad i kristall och 20 cm hög kostade 50 000 rupies, ca 7000 svenska kr. Vi har också tittat på äkta mattor i både ull och silke. I en affär fick vi slå oss ner i fåtöljer medan expediten med vita vantar på händerna dukade upp diamanter, rubin- och safirsmycken på en vit duk framför oss. De såg lite besvikna ut när vi inte handlade för se så där 100 000 rupies.

 

Jag har köpt en trevlig födelsedagspresent till min bror i dag och två lite extra fina småpynt till mina två söner därhemma Johnny och Claes. Håkans fru  köpte två blusar på rea. I min resväska finns det redan småpresenter till min svärdotter Linda och mina barnbarn Sabina och Therese. Våran chaufför postade också mina vykort. Jag stack in näsan och kollade ett av de få postkontoren i Chennai. Det var långt ifrån som hemma i Sverige.

Förstora

Postkontoret

Här är varmt även när det är kväll. På dagarna är det över 30 grader, men jag tycker inte solen bränner. På något märkligt sätt är jag inte lika trött här som hemma i Skåne en mörk januaridag.

I kväll åt vi middag på Håkans favoritkrog Rain Tree. Jag valde en fiskrätt med potatisgratäng. Faktiskt bland det godaste jag ätit på Chennais restauranger. När maten var uppäten åkte vi auto riksha hem till lägenheten. Ännu en genuin indisk upplevelse för mig.

                                   

Till föregående sida!                           Till nästa sida!