Torsdagen den 15 januari 2009

Tänk att jag sov skönt hela natten trots att det är i dag mitt livs mest spännande resa börjar. Det plingade i telefonen flera gånger på förmiddagen. Det var några av mina vänner som ville önska mig trevlig resa. Halv tre på eftermiddagen kom Linda och Therese med sin nytvättade volvobil. Hans och jag lastade in våra väl vägda men ett par kg för tunga resväskor. Så bar det av från hemorten mot Järnvägsstationen i Kristianstad. Öresundståget stod redan och väntade när vi anlände. Efter en stund gick färden mot Kastrup i Köpenhamn. Hans hade bokat rum till oss på Hilton hotell som ligger i anslutning till flygplatsen. Efter lite om och men, med hissar upp och hissar ned kom vi till hotellets reception. Kvällen avslutade vi med en god middag på en av hotellets restauranger. Något påverkad av rött vin somnade jag gott. Vaknade en och annan gång och var rädd att jag försovit mig.


Fredagen den 16 januari

Kl 05.00 var det dags att upp och hoppa. Det blev en halv kopp snabbkaffe innan vi promenerade med våra väskor på bagagevagnen till SAS-terminalen vars flygplan skulle förflytta oss till Frankfurt kl 07.15. Så blev det också men planet var en halv timme försenat. Detta fick till följd att jag inte fick tid att köpa vit Toblerone till Håkan i Frankfurt, som han hade önskat sig. Men min lilla 4 cl medhavda whiskyflaska smakade jag av snabbt.

När sedan Lufthansas plan Airbus A330-300 till Chennai skulle lyfta kl 10.15 måste en dator på planet bytas ut innan vi lämnade tysk mark. Men allt gick bra och whiskyflaska nr 2 från min väska smakades av och plötsligt var vi uppe i det blå. Milda makter. Plötsligt kom jag att tänka på att jag tagit med mig många adresser till mina vänner men inte Håkans adress. Tänk om han inte möter oss…
 

Väl uppe i luften gick planet jämt och stabilt. Vi blev serverade en liten läcker måltid på norsk lax. Två gånger hände det att vi
skulle sätta på säkerhetsbältena på grund av turbulens. Men det var så lite att inte ens jag som är flygrädd hajade till.

När det var kväll i Sverige och natt i Indien hade Hans och jag förflyttat oss nästan 1000 mil. Landningen var perfekt.

Det dröjde dock en lång stund innan våra väskor kom på rullbandet. Men kom gjorde de så

småningom och utanför terminalen stod min käre son med sin chaufför Yuvaraj, 27 år, och väntade på sin mor och hennes vän Hans.


Det blev en varm välkomstkram. Sedan gick färden söderut till Boat Club med hjälp av tjänstebilen av märket Toyota Innova. Vid det vita flervåningshuset öppnade vakten grinden och vi åkte in till en fin entré. Nu bar det upp till 5:e våningen och där hälsade Håkans fru  oss välkomna. Lägenheten var ljus och fin. Det blanka vita marmorgolvet blänkte. Efter en stund gick frun till sängs. Håkan, Hans och jag småpratade tills klockan blev 3 på natten. Då gick även vi till sängs under våra myggnät
.

Lördagen den 17 januari

Efter en sen men god frukost kom chauffören och hämtade oss alla fyra. Det bar iväg till Chennais största shopping- och marknadsgata. Där var en otrolig massa människor och otroligt mycket grejor. En och annan handikappad kröp på den

Förstora!

söndertrampade trottoaren och tiggde pengar. Små spinkiga mödrar med ett barn på armen tiggde också. Kanske var det inte ens deras barn. Vem vet. I affärerna såldes allt från gudabilder, skor, leksaker, kläder, smycken, ädla stenar och guld. Ja egentligen var det så mycket att jag inte kunde se någonting. Till sist inhandlade jag i alla fall en liten elefant till mig själv och en svart halsduk i kashmirull  till min svärdotter Lisbeth.

På lunchen åt vi fantastiska bakverk ”dosai” som var 50 cm långa. På mitten fyllda med
ljusgrön potatismos. Bakverken var goda men inte moset.


Förstora!


När vi alla var mätta blev vi skjutsade till ett av stadens tempel. Vi fick ta av oss skorna och vandra in barfota. Det var en överväldigande prakt och fantastiska byggnader med oändligt många skulpturer av gudar smyckade med blommor som Ganesha – elefantguden beskyddare för all kunskap - en elefant glömmer aldrig. Han tillbeds speciellt av företagare och studenter. Ganesha är son till Shiva vars hustru är Partvati som kan förvandlas till olika sorters kvinnor. Vid ett förgyllt altare som jag inte fick fotografera blev Karin och jag välsignade av en gyllenbrun, stor, helig man med bar överkropp efter det att vi överlämnat en blomster- och penninggåva. Vi fick stryka vit krita i pannan och sträcka vår högra hand snabbt in i en eld för att sedan lägga handen på vår egen hjässa. Till sist fick vi blommor att pryda vårt hår med. Hinduerna tror på att vi återföds efter döden som en ny människa eller som ett djur. Därför skall man vara aktsam och inte bruka våld mot något levande i naturen. Inom tempelområdet fanns ett enkelt stall med flera kor. Alla kor är heliga och producerar den för livet viktiga mjölken.


Sent på eftermiddagen åkte vi med bilen ut till en jättestor strand som heter Marina Beach. Där myllrade det av folk. Himlen var full av drakar som barnen lekte med, miljövänliga karuseller drogs med handkraft.

 

Förstora!

Nere vid vattnet där vågorna slog upp på land skojade både flickor och pojkar med att inte bli blöta. Eller ville de kanske bli det? Strax efter kl. 6 gick solen ner. Alla människorna började hastigt att vandra hemåt. En timme senare var det beckmörkt och en måne som såg ut som en båt lyste på himlavalvet. Vi åkte hem till Håkan och Karins lägenhet och vilade en stund. Sedan bar det iväg till en pizzeria kallad Bella Ciao. Vi satt ute under palmerna. Kvällen var varm. Lyktor och marschaller lyste upp trädgården och pizzorna smakade mycket bra  När vi kom tillbaka till lägenheten visade Håkan en egen film från Keralas natursköna områden. Turister kan där uppleva många äventyr som kanotpaddling,  utfärder bland tigrar, lejon, elefanter och regnskog. Du bör dock skydda din ben och fötter väl mot blodiglar och annat otyg om du väljer att gå till fots. Till sist var det
dags att sova ännu en natt under myggnätet.


Förstora!


Söndagen den 18 januari

Bara en kopp te den här sena morgonen. Sedan bar det iväg till en champagnefrukost eller skall vi säga lunch i en otroligt fin anläggning 45 minuters bilväg söderut. En etapp av bilvägen var avgiftsbelagd för att finansiera den nybyggda vägen med målade linjer. När vi kom fram till Fishermens Cove blev bilen ordentligt undersökt av säkerhetsvakter. Bland annat använde de speglar under bilen. Vi som var med i bilen fick gå igenom ”säkerhetsbågar” precis som på flygplatserna. Vi fyra passagerare blev alla
godkända och fick komma in i detta vackra paradis. På restaurangen var en buffé framdukad. Den innehöll diverse smårätter, nygrillade jätteräkor och babyhumrar. Ostronen (ser faktiskt ut som stenar) serverades med Absolut Vodka från Åhus i Skåne. Till sist åt vi en massa olika efterrätter och frukter. Hela tiden fick vi så mycket champagne vi orkade dricka.

När vi mätta och glada betalat den med indiska mått dyra notan tog vi en långpromenad på stranden längs
Förstora!


Bengaliska viken
eller skall vi kalla havet för Indiska oceanen. Efter en lång promenad kom vi fram till ”fiskarnas” fest. Även här var flera karuseller miljövänliga och drogs med handkraft. Ett Vikingaskepp och ett Pariserhjul drogs med remmar och en dieselmotor.  Efter en stund. fick vi en skock tiggande pojkar omkring oss som berättade om trakten. Innan vi lämnade stranden gav Håkan lite pengar till dem som de tacksamt tog emot. Innan jag lämnade stranden kunde jag inte motstå frestelsen att köpa två vackra dekorerade snäckor av en försäljare som dukat upp sina varor i sanden.
Ja så var det dags att åka till Håkans och hans frus hem. Vi har ätit lite sallad i kväll och nu har jag suttit här vid datorn och skrivit en lång stund. Dags att sova. En ny dag kommer i morgon.
 


Måndagen den 19 januari

Jag sov länge i dag. Håkan  till jobbet vid halvnio tiden. Efter en enkel frukost blev jag skjutsade till en optiker. Jag hade läst på Internet att man kunde få synundersökning, glasögon och märkesbågar till bra pris här i Indien. Vi blev väl mottagna och om fem dagar hämtar jag mina nya glasögon för att kunna läsa och sitta vid datorn. Därefter förärades en tygaffär mitt besök. Jag inhandlade några läckra tyger. Hans hade många brev på sin dator och valde att sitta här i lägenheten och jobba lite lätt. Han fick sällskap av Håkans två ”maider” (pigor) som städade, diskade och bäddade sängarna mm. I kväll när Håkan kom hem var vi på en Kinarestaurang kallad China Town och åt middag. Det var skapligt bra. Efteråt tittade vi på ännu en film från Kerala. Nu är kl. 24 och det är dags att sova. Det gör de andra i lägenheten redan.

 


Förstora!

Tisdagen den 20 januari

Håkan var morgonpigg och tog sig till sitt jobb. Hans, Karin och jag bestämde oss för en rundtur i stan. På grund av Hans stora intresse för tåg var Centalstationen dagens första besöksmål. En något indisk doft slog emot oss när vi kom in i den överfyllda vänthallen. I ett hörn fanns det många poliser som hade etiketten bombexperter. Som tur var för oss satt de bara och talade med varandra och såg ganska slappa ut. Tågen var inte så attraktiva så en eventuell tågresa för oss sköts på framtiden.
 

Hans gillar också hamnar och vår chaufför stannade mycket lämpligt på en bro så vi kunde se ut över en enorm hamn med containertrafik. Till sist ställdes färden norrut där vi gjorde ett litet uppehåll i en fiskehamn. Ännu lite längre norrut kom vi fram till bebyggelsen där de allra fattigaste i staden bor. Husen eller kojorna var byggda av palmblad. Märkligt nog var kvinnorna klädda i färgrika saris medan männen såg mer ut som trashankar.
Förstora!


När vi kom åter till Håkans område i Boat Club såg vi de enorma  kontrasterna. Här finns tjusiga lyxiga hyreshus inramade av palmer och andra växter och med vackra grindar som endast öppnas av säkerhetsvakterna för kända besökare till fastigheterna.

Kvällens middag med oxfilé åt vi på Park hotell och restaurang Aqua efter en säkerhetskontroll vid entrén.

 


Onsdagen den 21 januari

Det blev en sen morgon. Jag klädde mig direkt extra fin för att lyssna på His Holiness the Dalai Lama på universitetet. Flera hundra människor hade samlats, och av dem många studenter. Alla fick genomgå säkerhetskontroller. Tyvärr fick vi inte ha med oss våra kameror. Men  jag har ett fint inbjudningskort som bevisar att jag var på plats. I kväll åt vi kyckling hemma i lägenheten tillagad av mig.

 

 
                                     
 

 Till nästa sida!
Till YPL text och bilds hemsida